Vad säger Socialtjänsten om Svea-Ramnås

Mirjam Cojocaru Ionescu är socialsekreterare vid SDF Västra Hisingen i Göteborg och har haft flera ungdomar placerade på Svea-Ramnås.

Vilka klienter placerar ni vid Svea-Ramnås generellt?

– Ungdomar med missbruksproblematik och/eller kriminalitet.

Vilka faktorer är det som har gjort att ni valt Svea-Ramnås?

– Jag har haft flera placeringar på Svea-Ramnås och valt att fortsatt placera där utifrån att jag upplevt att det finns ett stort genuint engagemang och intresse för den enskilda klienten, ett gott och nära samarbete med boendet samt att det finns god kompetens att möta behoven hos den enskilde klienten. Jag har alltid känt ett stort förtroende för Svea-Ramnås.

Hur har problematiken sett ut när ni placerat vid Svea-Ramnås?

– Problematiken har varit varierande hos klienterna. Det gemensamma är att klienterna oftast lever ett riskfyllt liv med droger och/eller kriminalitet, en strukturlös tillvaro och vardag, icke fungerande skolgång samt svårigheter i det sociala och känslomässiga, bristande tillit till vuxna/samhället, med mera.

Vilken kompetens är det ni söker vid dessa placeringar?

– Kunskap och kompetens inom målgruppen (problematiken) är naturligtvis den huvudsakliga kompetensen som söks. Men som ansvarig socialsekreterare vill jag också i praktiken se, att behandlingsarbetet för min klient håller hög kvalitet. För mig innebär ett sådant arbete bland annat att man aktivt och medvetet dagligen arbetar för att försöka uppnå en förändring hos klienten. Det allra viktigaste för mig när jag placerar en ungdom, är dock bemötandet! Att det finns ett ödmjukt och respektfullt bemötande av klienterna samt en vilja att skapa en relation till dem.

Vad tycker du om den nya organisationen, det vill säga att alla placeringar inleds vid Svea och först efter att klienten är drogfri och motiverad flyttas hen till Ramnås där det långsiktiga arbetet inleds?

– Jag tycker att det är ett bra koncept! Det kan ju medföra en viss risk att sammanföra klienter med liknande problematik, som kommit olika långt i sina behandlingsprocesser. Att på ett tydligt sätt särskilja behandlingsarbetet, såsom man nu gör på Svea-Ramnås, tror jag förebygger riskerna för återfall/sammanbrott.