Den kloka meningen yttrade en kvinna när hon kom tillbaka till Strandgården för att dela med sig av sina erfarenheter till de kvinnor som idag deltar i behandling mot sitt missbruk. Hon var för många år sedan en av deltagarna i ett behandlingsprogram.

– Det vi gör här är att visa hur man kan leva utan droger, förklarar Susanne Björkdahl som är behandlingshandläggare och metodutvecklare på Strandgården. Att våga leva i det verkliga livet och inte i den märkliga omgivning som droglivet innebär. Vi pratar om hur man kan få ett gott liv eftersom många uppfattar att det blir väldigt tomt när alkoholen och drogerna försvinner. Allt har ju kretsat kring det tidigare.

På Strandgården arbetar man med kvinnor i en relativt liten grupp.

– Det är bra att jobba i en grupp som inte är alltför stor eftersom många av tjejerna som kommer hit behöver höja sin självkänsla och våga agera i grupp, förklarar Susanne. Det gäller att lära sig leva och umgås med andra. Att det inte är farligt att säga vad jag tycker, att vi kan tycka olika men ändå gilla att äta middag tillsammans. Det är ett sätt att skapa sitt eget drogfria liv.

Nyckeln är att ta kommandot över sig själv och sitt liv. Därför kallas alla just deltagare och inget annat.

– Jag tror att det som driver mig att fortsätta år efter år är att de här kvinnorna har en sådan kraft och potential, säger Susanne. Den har de tidigare använt för att överleva i en värld med droger. Nu hjälper vi till att visa dem hur de kan använda den på ett positivt sätt.

Gruppträning är en viktig del i behandlingen, eftersom många har dåliga erfarenheter sedan tidigare i livet bland andra med missbruk.

– Man har kanske levt i destruktiva relationer med våld och levt utifrån manliga normer, säger Susanne. Här upptäcker deltagarna att det kan vara positivt att ingå i en kvinnlig gemenskap utan den rivalitet som kan uppstå i missbrukarkretsar, att kunna vara öppen och diskutera känslor, relationer och sexualitet. Och ibland handlar det om så enkla saker som att få hjälp med att veta vad man kan prata om när man möter människor man känner på stan.

– Vi blickar inte så mycket bakåt utan jobbar härifrån och framåt, berättar Susanne. För alla har en önskan om att förändra sitt liv, vi vill hjälpa till att så ett frö.