Tidigare idag samlades familjehemssekreterare i GR- och Boråsregionen till nätverksmöte vid Familjehemsenhetens kontor i Göteborg. En viktig del i dessa möten är att utbyta erfarenheter samt diskutera Grynings utbud och framtida utvecklingsfrågor.
Idag inleddes mötet med en föreläsning med Annika Kjeller, verksamhetschef på Randiga huset i Göteborg.
Randiga huset är en ideell förening med ursprung i ett Allmänna arvsfonden-projekt. Målgruppen är barn och familjer som har eller kommer att förlora en viktig person i dödsfall. I maj invigs organisationens andra mottagning, på Sankt Pauligatan 33 i Göteborg.
– Vi var först i Stockholm men vi har hela tiden arbetat nationellt, berättar Annika. I Göteborg finns ett samarbete med Social resursförvaltning och tanken är att Randiga huset ska vara en mötesplats för barn, ungdomar och familjer att träffa andra som varit med om en liknande händelse. Randiga Huset ger stöd och hjälp till drabbade, om man känner någon som är drabbad och till personer som i sina yrkesroller kommer i kontakt med någon som drabbats.
– Kan vi inte hjälpa till själva, så kan vi förmedla stöd till andra professionella eller utifrån geografisk hemvist, säger Annika.
Randiga huset jobbar också på flera sätt för att avdramatisera vårt sätt att se på döden. Det gäller till exempel att vara ärlig mot barnet och att använda ord och begrepp som säger det vi menar. En liten pojke hade till exempel hört att mamma hade gått bort, varpå han satt och väntade vid dörren på att hon skulle komma hem igen. Hon hade ju bara gått bort. Annika menar att döden var mer naturligt närvarande i det gamla bondesamhället och inte så tabubelagt som idag. Vem lånar till exempel böcker om döden på biblioteket, om det inte behövs?
– Barns sorg är vuxnas ansvar, det är det viktigaste idag, fortsätter Annika. Det finns mycket att lära inom området och jag tror att ju mer vi vågar prata om döden desto bättre kan vi hjälpa människor i sorg och framförallt barn.
För placerade barn och ungdomar kanske det inte är döden som har skilt dem och för dem viktiga personer åt. Men sorgen är i mångt och mycket densamma.
– Barns sorg är randig, menar Annika. De kan gå från att i ena stunden leka med grannen i lugn och ro, till att i nästa stund bli rosenrasande, för att sedan bli ledsna och gråta. Ytterligare en dimension är skuld och skam. Ibland har ju en förälder försvunnit i missbruk tidigt i livet och om denne sedan dör kan det delvis vara en lättnad för barnet, ungdomen eller familjen.
Som familjehemssekreterare kan man hjälpa både barnet och familjehemmet genom att sätta ord på vad som hänt och att uppmuntra de vuxna till att lyssna på de berättelser barnet/ungdomen har om den döde och påminna om att relationen inte försvinner bara för att personen inte finns kvar.