Jobbar du med missbruk? Lär dig mer om CRA!

CRA, Community Reinforcement Approach (CRA) är en metod för att motverka missbruk eller beroende av alkohol eller narkotika. Den bygger på inlärningspsykologi och kognitiv beteendeterapi och utvecklades i USA på 1960-talet. I Gryning använder vi metoden vid våra missbruksenheter Lärjeholm, Strandgården och Götateamet. Vi ställde tre frågor om CRA till Espen Lunde, biträdande enhetschef vid Lärjeholm behandlingshem.

Hur kommer det sig att Grynings missbruksenheter har valt att arbeta med CRA?

Missbrukarenheterna behövde för ett antal år sedan förstärka och uppdatera behandlingsarbetet på missbrukarenheterna, framför allt på Strandgården och Lärjeholm. Vid en inventering av olika behandlingsmetoder bestämde vi oss för att implementera CRA (Community reinforcement approach).

En anledning till detta var att både den statliga missbruksutredningen och de nationella riktlinjerna för missbrukarvård lyfte fram bland annat CRA som en evidensbaserad metod med positiva mätbara behandlingsresultat. Samtidig återfanns andra metoder som vi redan arbetade med inbyggda i CRA-programmet, exempelvis MI och återfallsprevention.
Ytterligare ett skäl till att enheterna behövde stärka sitt behandlingsarbete var nya och hårdare metodkrav från upphandlare. I olika anbud, inte minst Kriminalvårdens, plockades kategorin ”motivation och utredning” bort och högre krav på evidensbaserad behandlingsinnehåll ställdes.

Hur arbetar klienterna med metoden?

CRA-metoden har en uttalad kognitiv teorigrund och är manualbaserad. Klienterna får hjälp att förstå hjärnans belöningssystem, vad abstinens är och inventera utlösningsmekanismer till missbruket. Många klienter behöver träna upp sin förmåga att kommunicera och reflektera istället för att handla impulsstyrt.

Detta kan göras i individuell behandling och/ eller i grupp. Tillsammans med behandlare analyseras olika risksituationer och klienten får hjälp att kartlägga alternativa beteenden kopplade till dessa. Arbetet sker sedan utifrån den enskilda klientens problematik. Om en utlösare till missbruk och återfall är exempelvis ångest utforskar klient och behandlare ångestpåslaget och försöker identifiera alternativa lösningar på problemen än drogbruk.

På samma sätt arbetar klienterna kring utlösare som exempelvis svåra upplevda problem, relationer, drogsug, socialt tryck och kriminalitet. Att hitta utlösare till återfall är med andra ord en central uppgift i CRA-arbetet.

En annan huvuduppgift är sedan att träna in nya färdigheter. Detta görs dels i samtal där exempelvis rollspel är konstruktivt. Vanligt här är att klienterna övar upp färdigheter gällande att tacka nej när hen erbjuds droger eller upprättar konkreta problemlösningar när drogsug och risk för återfall uppstår.

Ett exempel på nödlösning kan vara att man ringer en anhörig eller plockar fram en text man skrivit till sig själv när man befinner sig i en risksituation. På behandlingshemmen finns en trygg miljö, med tydlig struktur, personal och en social puls.
De svåraste utmaningarna uppstår ju först när klienterna på egen hand befinner sig utanför enheten och själv behöver möta eventuella risker. Här lägger vi upp en exponeringsstege där klienterna tränar först på kortare ledigheter för att efterhand få allt större möjlighet att exponeras för riskmiljön och hantera vardagliga situationer som tidigare utlöst missbruket.

Dessa utvärderas sedan i behandlingssamtalen. Ofta behöver klienterna hjälp att hitta nya intressen och sammanhang som kan ersätta den tidigare destruktiva livsstilen. Att upptäcka och utveckla förstärkare till drogfrihet är alltså även det en central uppgift i behandlingsarbetet.

Många av våra klienter lider av psykisk och/eller psykiatrisk problematik och behöver behandling för sin psykiska ohälsa.
Våra verksamheter har en psykodynamisk grundsyn där vi måste väga in att tankens och färdigheternas kraft ofta inte räcker för att hantera missbruket. Ofta kan missbruket härledas tillbaka till uppväxt och känslomässiga problem kopplade till denna. Med ett samtidiga behandlingsfokus på klienternas känslomässiga hinder når vi i högre utsträckning ända fram med CRA-behandlingen.

Vilka är de viktigaste förändringarna för att kunna leva ett drogfritt liv?

Framför allt behöver man bestämma sig för att man vill genomföra förändringen. För de flesta handlar det om att resignera inför det faktum att man inte klarar detta på egen hand, våga montera ner delar av sitt försvar och be om hjälp. Den hjälpsökande klienten har alltid en problemupplevelse men behöver ofta hjälp med probleminsikt och kartläggning av dels risker för återfall men också vilka positiva resurser hen besitter. Många lider av samsjuklighet och självmedicinerar med droger. Det kan behövas en psykiatrisk kontakt för att utreda eventuella behov av medicinering.

En del behöver flytta bort från sin hemmiljö och säga upp kontakten med vänner i kriminalitet och missbruk. Om klienten inte redan har ett fungerande nätverk kan detta ta relativt lång tid att bygga upp. Detta är smärtsamt och ensamhet är nog den vanligaste förklaringen till återfall.

Därför är det också viktigt att klienten prioriterar och vågar knyta an till drogfria sociala nätverk och anhöriga. Att ha egen bostad och framför allt sysselsättning är boostande för självförtroendet och risken att förlora detta kan avskräcka från återfall och motivera till drogfrihet.

De som inte lyckas ordna detta och fortsätter att leva i ett upplevt utanförskap löper stor risk att återfalla efter en tid.